Alla inlägg den 26 juni 2018

.

Av smurfandiablo - Tisdag 26 juni 23:46

Jag har varit förbannad sedan igår egentligen, det har även varit tankar kring den fina människa som nu förts till sista vilan ... arg eftersom jag är tillbaka på ruta ett vad gäller Dystoni... ja de som inte har någon erfarenhet av detta och inte känt någon med detta, jag fattar att folk inte förstår, jag fattar det och själv är det svårt att själv beskriva symptom. Men jag rådfråga några på ett forum och jag blir fundersam över deras info, ja jag har läst en hel del om Dystoni och detta eftersom jag behövt kunskap mer om det... ja ospecificerad Dystoni som jag då har, innebär att man inte vet vilken form av Dystoni, det finns ca 20 olika former av detta tydligen om det inte finns fler... och förra året så fanns det en på ett av de olika forumen som svarade mig och bekräftade just detta, om ett 20 tal olika former likaså att det är mycket individuellt hur det yttrar sig, hur symptomen startar och att det kan vara annan diagnos också men som i vissa fall inte yttrar sig på vis att man säkert kan säga vare sig det ena eller det andra... och det har jag själv tagit del av i text info på nätet, men jag undrar då om alla inne på detta forum, tagit sig tid att läsa dem också, eller har de fått mer tydligt besked om den typ av Dystoni som de själva fått, ifrån sina vårdkontakter eller sitter de med annan info eller har de valt att inte ta del av text info alls? Viktigt att tänka på då man tar del av information på nätet är iallafall att inte helt ta in all info på ett vis som får någon att överreagera eller typ känna efter för mycket, ja jag drar inte någon slutsats i någon text , men jag tycker att jag fått för lite info och eventuell viktig kunskap från de vårdkontakter som jag har i nuläget, då har jag i forum frågat lite och delat med mig lite ,många med mig gör det, och så somliga svarar på vis som blir lite tråkigt, och det blir inte så mycket av det som jag tror är tanken med sånt tillhåll, att vi i liknande situation ger varandra råd... tips... i en del fall så är det absolut positiv respons som folk ger varandra i en del fall så är det inte riktigt så... ja vi har olika upplevelser och kunskap och vi hanterar det också på olika vis, det är hur tydligt som helst. Jag tror iallafall att många med mig på ett av de olika forumen känner att det är svårt att berätta om för de som inte vet något om detta, för det är något som ofta påpekas, folk som inte vet något om detta, nä exakt de vet inte och de kan inte förstå, några vill säkert veta för att lättare sätta sig in i...
Ja nu är det iallafall så , att jag är i ett läge som känns lite som att vara tillbaka på ruta ett. Ja det finns läkemedel som i vissa fall kan lindra... jag har inte fått något sånt läkemedel , för att jag har en ospecificerad form...

ANNONS

.

Av smurfandiablo - Tisdag 26 juni 01:50

I radio programmet vaken, nu i natt så är lyssnar frågan: hur var ditt första sommarjobb?
Ja jobb... mm när jag var en liten tjej, så hade jag en förebild speciellt. Denna förebild stod mig närmare än någon... och allt som jag fick av honom, hans klokhet... ja visst vi går väl våra egna vägar också och vi får intryck och erfarenheter och annat själv också, men han och är säkert än idag... klok snäll ambitiös, respektabel, kamratlig alldeles säkert, även om jag inte kände honom för det han arbetade med men jag skulle gissa att han ansågs som kamratlig...
Hur som helst... han gav råd, tips inspiration, och det presenterades på inbjudande vis... han tyckte om sitt arbete sina arbetskamrater och han tyckte att hans arbete var viktigt och för honom så kändes det som ett nytta med nöje göra...
Mitt sommarjobb ,det första som jag hade, ja ok jag sökte platsen själv men ändå så vet jag att jag tvekade... Jag var 14 år tror jag... och jag antogs platsa med denna typ av arbete, jag fick ett ok omdöme men nog hade jag krav på mig själv redan då...
Jag kunde omöjligt förvänta mig något eftersom jag inte förut hade jobbat alls... men jag funderade väl på hur jag skulle vara... och om jag förväntades vara på visst sätt...
14 år... ja och jobba på dagis....nja...
Jag iakttog de som jobbade där och samtidigt så undrade jag för mig själv om jag skulle anpassa mig för att på något vis smälta in i arbets gruppen eller om jag bara skulle göra det som jag blev tillsagd eller ta initiativ eller vad? Jag tror att handledaren var osäker på vad som kunde vara rimligt krav och förväntning... Jag tänkte klart inte på dessa saker där och då eftersom jag bara var 14 år då men jag kunde tänka på det senare... konstigt nog så läste jag barn och fritid på gymnasiet och egentligen, roligast inom barnskötar yrket var fritidshem och ja skol barns ålden... men jag tröttnade allt eftersom... tyckte att jobbet var enformigt av någon anledning även om det i mångt och mycket inte alls anses vara enformigt.
Jag fick barn tidigt i livet också och det spelade absolut roll. Men som sommarjobbare det första året , ja vad ska jag säga... Jag tog initiativ och jag lekte med barnen men jag kände inte att jag kunde vara bekväm riktigt... 14 år är ju jätte ungt... ja Jag jobbade ändå två eller tre somrar på dagis och jag växte väl ,för mina omdömen bättrades...
Men ändå så kändes det inte så jättebra. Jag tog initiativ alltid , jag läste sagor och ibland så var det roligt att delta på olika utflykter... och jag visade iallafall utåt sett intresse... men min förebild tyckte ju att det var positivt... och han tyckte att jag skulle vara nöjd med mina omdömen och han sa, gör bara ditt bästa...
Ja sen bytte jag ändå bana lite... och ... ja jag vet att detta arbetsområde inte var något som någon i min uppväxt tänkte att jag skulle passa för ... men det kändes lite roligare... men... Jag kände väl tidigt att min entusiasm och att jag tyckte om att göra detta... det kändes som om jag skulle be om ursäkt... och jag tog verkligen initiativ....jag ville utvecklas mer... men ja... Jag kände mig inte glad inombords... det kändes helt enkelt inte som om jag vart något att ha...
Jag utbildade mig ändå till undersköterska och även om några äldreboenden kändes nja... motigt... eftersom jag inte fick lov att riktigt tycka om det som jag gjorde...
Sen valde jag inriktning och det blev jättebra... några som fått vara del av den resan då jag utbildade mig , de uppskattade mig... de tyckte att det var positivt att jag tyckte om det jag gjorde och kamratlig var jag säkert eftersom jag tog allt jobb som jag fick, och övertid och utbildning i arbetet utöver gick jag på... ja sen möttes jag tyvärr på nytt av dem som ifrågasatte min entusiasm och intiativ och ja... mycket har hänt och mycket har inslag av tråkiga erfarenheter...
Min förebild kunde trivas och behövde aldrig be om ursäkt för det. Min förebild tog initiativ visade engagemang och var duktig också... ja han ansågs som mycket duktig på sitt jobb... och han tyckte att det var viktigt och kombinera nytta med nöje....ja...
Och tack och lov så har jag inte bara upplevt att jag typ behöver be om ursäkt...
Jag anser fortfarande att ett arbete är viktigt och jag anser att man bör välja ett arbete som man tror att man kan passa för, man bör ha känsla för det... man bör ha kunskap...
Jag tror att om man ska arbeta på något sommarjobb och om man är så ung som 14... så bör de som tar emot sommarjobbaren ha kunskapen hur man bäst vägleder, inspirerar och motiverar. Det är viktigt att se denna sommarjobbare och det är viktigt att han eller hon som är handledare för sommarjobbare trivs med sitt arbete och trivs med att vara handledare.
Jag har själv varit handledare och det var roligt absolut... men det var samtidigt svårt... man lär inte känna någon på lite drygt en månad... Jag ska som handledare kunna ge både positiv kritik och även mindre bra kritik och ändå kunna ge honom eller henne en trygghet , han eller hon ska ändå känna att det är av både ris och ros som man växer...
Ja jag tror att min förebild har en sund inställning till arbete och jag vet att han är rättvis objektiv och har samtidigt haft roligt... och jag vet också att det är vanligare att många som arbetar, de är inte på rätt plats... några har valt det för att det var lätt att få in en fot... men hur många av dem trivs? Om man av någon anledning inte trivs så hoppas iallafall jag att dem gör något åt saken. Men om man trivs så ska väl ingen ifrågasätta det ....

ANNONS

.

Av smurfandiablo - Tisdag 26 juni 00:38

Tre röda rosor och texten sov gott....
Jag skulle egentligen vara på plats för att själv säga sov gott.... men jag väljer att göra på detta vis istället. En ros vardera från mig och en från sonen och en från dottern. Jag tyckte mycket om honom, och han fick mig att skratta. Jag kände hur tungt det blev då jag köpte dessa tre rosor.... Jag har inte pratat med honom på flera år men då tillfälle funnits alltid tänkt på honom och frågat de som hade regelbunden kontakt med honom hur det var med honom....
Ja och nu får han vila i frid. Jag förstår inte varför alla goda går först?!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ smurfandiablo med Blogkeen
Följ smurfandiablo med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se